Utan dina andetag, del 2

Med båda händerna pressade mot min hals såg jag ner på mina slitna kläder. Både min hud och mina kläder var täckta med jord och lera... Jag blev äcklad av att se hur fruktansvärt smutsig jag var. Sedan upptäckte jag något annat... Mina kläder var inte bara täckta utav lera. De var också fulla av stora blodfläckar. Jag ryggare bakåt och kände kalla kårar längs min ryggrad. Jag tog försiktigt bort mina händer från min brännande hals och granskade dem noga. Också de var fulla av blod. Det pulsrade i mina ådror och jag kände hur mitt hjärta häftigt slog. Jag reste mig upp på fötter och såg mig om. Vad var det som hade hänt med mig? Vad hade jag råkat ut för? Det som skrämde mig allra mest var just att jag inte själv var medveten om vad jag hade varit med om. Och varför låg jag nergrävd i marken? Vart var jag egentlgien någon stans? Då hörde jag i marken hur någon kom gående en bit bort. Det var som om det ekade i marken då personen satte sin fot mot den. Jag kröp genast ihop med kroppen och drog upp mina axlar. varenda muskel i min kropp var spänd och jag förvänades över att allt känndes så klart och tydligt. Jag kunde se allt perfekt, till och med små damkorn som flög i luften. Jag stod framåtlutad med böjda ben och öppna, krampaktiga händer. Min överläpp var uppdragen och ur min strupe kom det ett väsande, otäckt ljud. vad fan höll jag på med ? Varför gjorde jag såhär? men det kändes så naturligt. Det kändes som om det vore det ända rätta att göra just nu.

Fram bland de grönda buskarna kom en lång, kraftig man gående. Han var lång, nårmare två meter och hade en stor, rund ölbage som skumpade när han gick. Han var alldeles skalligpå huvudet och hade en buskug mustarch över sin överläpp. Jag kände hur den brännande smärtan i halsen blev allt hetare och hetare. Det kändes rent ut sagt som om min hals brann. Helt okontrollerat började det väsande ljudet från min strupe att låta allt högre och högre. Det for så många tankar i mitt huvud att jag inte längre visste vad jag gjorde. jag kröp ihop mer och mer och min kropp blev bara krampaktigare fö varje hundradel som gick. Då fick han syn på mig. Mannen stannade upp med en blick full av förskräckelse. Han höjde sina händer mot mig och började backa någon otroligt långsamt. Jag tog ett stek framåt lika långsamt som han flyttade sin fot bakåt. Jag hörde hur hans hjärta slog snabbare och snabbare... Då blåste vinden mig rakt på mig och mannens ljuvliga men samtidigt beska doft hamnade rakt i mitt ansikte. Aldrig förr hade jag stött på någonting som luktade lika delikat. Jag tog ett djupt andetag och andades in hans otroliga lukt, innan jag tryckte ifrån med mina ben mot marken och tog ett gigantikt språng. Jag landade mitt framför mannen, bara några centimeter från hand ansikte. Jag log retsamt mot honom medan han såg på mig med sin skräckslagna blick. Sedan slog jag blixtsnabbt till honom över bröstet med båda mina händer så han kastades flera meter baklängses. Innan han ens hann reagera stod jag hukad över honom med min överläpp uppdragen och med det väsande ljudet från min strupe. Han öppnade munnen för att säga något, men i exakt samma ögonblick kastade jag mig ner och högg med mina tänder i hans hals. Jag lät det ljuvliga blodet sippra in i min mun medans hans öronbedövande skrik ven igenom skogen. Min hjärna stod helt still. Allt jag visste var att det här var det underbaraste jag någonsin smakat och varit med om.  


Kommentarer
Postat av: Anonym

Vilken skribent du är! Alla detaljer gör det mycket lätt för mig som läsare att känna med texten.

2009-11-26 @ 20:00:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0