Om jag dör...

När jag stod i stallgången och rycktade Sisu för nån dag sen kom jag att tänka på en ganska hemsk sak...

När jag, Sofia, Anna och Emma var ute och red en gång så började dom prata om vad som skulle hända med Sina hästar om dom dog. Sofia sa... att om hon skulle dö så ville hon att jag skulle ärva Tabasco, och Anna sa att Emma skulle få Final.

Så nu stod jag där i stallgången... och så tänkte jag, vad skulle hända med Sisu om jag dog? Det tog inte lång stund innan jag kom på vad jag skulle vilja göra. Först och främst står han ju faktiskt under min mammas ägo, men om hon inte skulle klara av att ha honom ensam, så finns det en person som jag vill att han skall få komma till.
Denna människa heter Caroline Pettersson.
Carro är den som efter mej har ridit Sisu längst, under den tiden som jag har haft honom. Hon känner honom och vet hur han funkar. Men det är faktiskt inte av den orsaken som jag vill att han skulle hamna hos henne. Carro är en tjej som är otroligt noggrann och hon bryr sig verkligen om hästarna. Hon tar säkerheten före allt och jag litar på henne upp till 110 %!
Jag är säker på att hon skulle fatta rätt beslut med honom. Om hon själv inte skulle vilja ha honom eller ha möjlighet att ta emot honom.... Så tror jag att hon tillsammans med min mamma hade sett till att han hamnade hos rätt person, någon de i sin tur verkligen litar på. Och om de beslutar sig för att ta bort honom.... Så vet jag att de gör det av rätt skäl.



Kommentarer
Postat av: carro:D

aaw, shit blev jätte glad över att läsa något sånt här att du verkligen litar på en så mycket och förstår hur mycket jag tar hästarna på allvar när jag väl har en häst att ta hand om :)

om man har en häst att ta hand om så ska man inte slarva.



alltså inte glad över att om du skulle dö nu. bara att någon litar så mycket och förstår att man verkligen bryr sig om dem,

<3

<3

2010-02-07 @ 13:18:06
URL: http://caarolineepettersson.blogg.se/
Postat av: Rose-Marie Dahlberg

detta var verkligen en fin bloog.

2010-02-07 @ 18:40:21
Postat av: mamma

Så modigt min älskling, att våga tänka tanken. Men du, jag vågade nästan inte läsa!

2010-02-08 @ 17:14:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0