joohaannah

Jag tänkte att jag i detta inlägg skulle berätta lite om min lilla älsklingponny. Ni vet redan mycket om honom, men ni kanske får en störra inblick i mitt hästval efter att ni läst det här inlägget.

Jag hade äntligen lyckats övertala mamma om en foderhäst, och nu var det bara pappa kvar. Faktisk, tro det eller ej, så var det inte så hiiiiimla svårt ändå att övertala pappa, även om han inte trivdes med tanken till en början. Ett hästköp var det inte tal om än. Jag hade haft halvfoderhäst så nu var nästa steg en på helfoder. Jag visste inte mycket om var man skulle leta, så jag höll min till blocket och hästannonser.se (Världens bästa sina som inte existerar mer! :( ).

Jag skrev på alla tänkbara annonser och hästar, men det var verkligen inte lätt att hitta rätt. Till slut blev jag så trött på att aldrig hitta någon så jag började till och med skriva på storhästar - inte likt mig! Tillslut hittade jag en kolsvart c- ponny i törnsäter (tror jag) som jag skulle komma och provrida. Dock blev det en stor besvikelse eftersom ponnyn dels var för liten, sen verakde helt galen. Hon försökte slänga av alla vid uppsittning, vilket jag tidigare inte uppfattat när vi pratade. jag fick itne ens sitta upp på den lilla ponnyn, men tur var väl det.

Nästa häst stod borta vid töreboda... Och vet ni? Det var en westernhäst! en storhäst. Människan hade inte ens en engelsk sadel.. och jag ahr ju aldrig ridit i ngt annat! Så ja.. hon fick låna en grannes sadel.. verkligen lyckat. Det blev ingenting av det heller såklart och det var bara att åka hem igen.

nu var både jag och mamma trötta på att leta efter foderhäst. Jag hade säkert pratat med 25 personer men det var ju ingen som ville låna ut sin häst på foder. Så, jag började kolla på ponnys att köpa ist, vilket verkade mycket lättare! Och så en kväll.... Hittade jag en annons på blocken om en d- ponny i vinninga. jag ringde till ägarna samma kväll och bestämde att jag skulle få komma och provrida om några dagar.

Dagarna segade sig fram men äntligen blev det onsdag! Vi åkte till vinninga och vi fick träffa Sisu för första gången. jag visste inte ens vad han hette, men när han stod där inne i stallgången såg han så himla söt ut. Min enda tanke var, att den där ponnyn kanske kommer att bli min. just den där ponnyn som står där kanske kommer att stå i mitt stall, i min box och jag kommer att få bestämma över honom helt själv. Det kommer inte finnas nån ägare som står över mig och ser till så att jag broddar ordentligt. Den kommer inte vara någon som klagar på mig för att jag inte mockan tillräckligt bra eller ingen som klagar på mig för att jag inte skrivit i boken. Så säkla gött att ha en helt egen häst som ingen annan än jag bossar över. Vill jag klippa av hans man så gör jag det, och det kan ignen annan påverka.

Jag gjorde bort mig totalt när jag skulle tränsa honom och det komemr jag aldrig glömma. Jag var så sjukt nervös och svinförsiktig med den här kollugna ponnyn som inte brydde sig ett skit. När jag red honom så var han så jäkla seg. Men det gjorde inget. Den här ponnyn kunde bli min, och jag skulle älska honom över någniting annat.

Det gällde att vara snabb nu... Om det skulle bli jag som skulle få den här sötsaken. Så jag kom tillbaka och provred på fredagen igen. Vi red ut i skogen och Sisu tyckte att det var lite roligare. När vi kom till stallet igen visste jag att det var den här ponnyn jag skulle satsa på. Även om han var en slösak så skulle han bli min. Även om han inte var min typ av häst så var han den perfekta förstahästen, och en häst som skulle vara jättelätt att få hjälp med. han var en riktig läromästare, något jag verkligen inte var van vid efter nervbollen tabasco och studsbollen beauty.

tisdagen där på var det besiktning och JAG fick ta hand om den sötaste ponnyn i världen under börprov och allt. åh så lycklig jag var <3 Han gick igenom allt och fick U.A på alla ben, trots att han var så gammal! Så på torsdagen eller fredagen skrev vi köpavtalet, och på måndagen den 26 maj när han satte sin sista hov på vår stallplan tillhörde han mig och min mamma. Nu var han bara min och det fanns det ignen som kunde ändra på!

Det gick två månader... och sisu var en riktig segpropp! Jag började undra om jag verkligen hade gjort rätt val av häst.. skulle jag köpt en med sprallig och energisk ponny som jag var van vid? Jag kunde inte ens hoppa som jag älskade eftersom min dressyrtränare sett att han hade problem med V. bak. Allt var kasst och vi segade oss igenom ridpassen. Kompisarna klagade också på att du var så seg.. och det var ingen vidare kul för varken dig eller mig. Men så en dag, vet jag itne vad det tog åt dej. jessica och corre drog förbi bakom oss och du flög rakt upp i luften och bockade som en jäkla galning! Jag flög såklart av och pajjade ryggen, vilket resulterade i 3 veckors paus från ridningen. Som tur var hade jhag hjälp av mina kompisar så dom kunde kålla igång dej, medan jag själv fick nöja mig med att skritta. Men efter det tillfället blev allt så jäkla bra. allt slit med att få upp din kondis hade lönat sig. Nu var han så pigg och allert så! Att bocka var riktigt kul, men nu när matte var beredd med så blev det inga mer avramlingar ;)

Men du hade allt dina perioder... när hösten kom blev de inget kul... leran är inte sisus favorit! Han blev aningen seg igen.. och livet var allmänt dystert. Hubertus var skitkul för oss båda, och även om jag tyckte att han hade bra kondis så dröp han av svett när vi kom i mål!

Till vintern fick han ny foderstat och han fick en riktig energikick! För första gången började sisu sticka med mig, men när han vant sig så lugande han ner sig och blev normalpigg igen! Det var nu han fattade att galoppbacken i gropen var kul, och han kunde ju ite undvika att bocka som en galning hela vägen upp. Helt sjuk är han ibland <3  men sen tog sisus favoritårstid slut och den jobbiga våren kom... vi åkte iväg på lite tränignar.... tog lite dressyrlktioner igen och du var nu jättefin i kroppen samt benet! Vi började hoppträna och under ett par tillfällen tränade vi på 1 meter. Vi skulle precis börja komma ut och tävla lite smått... men så kommer det här elendiga fånganfallet. Sisu får 10 dagars fenadyne, och tre veckors boxvila. Sen fick han komma ut i sin lilla grushage och stå där alldeles stilla. Jag åkte på semester, och när jag kom hem efter 4 dagar var det katastrof igen. Vi åkte in tll kliniken och fick ett nytt recept på fenylbutazon och han fick en y dos på butta i 20 dagar. Sedan var det dags för ännu längre vila och efter 6 veckor åkte vi in igen. Nu hade han stått i 4.5 månad och vi blev riktigt lyckliga när vi nu fick sätta igång honom igen!

Nu är han skrittad i 8 vckor och travad i  2. Om ca 4 veckor kommer vi sätta igång med galoppen och vänja honom vid asfalt.

Det vi varit på under den tiden jag haft honom är bland annat:
Förklassen till hubertus, 2 klinikbesök, NH träning, ridning på bölaholm, transport till gropen och rida, bad med hästar, ridläger, lucia och så himla mcyket mer. Det har avrit en sjukt kul tid, coh jag hoppas verkligen att han blir helt återställd till våren så vi kommer igång med honnpningen igen, som både han och jag älskar.

Virdarnas Sisu <3


















Annonsbilden:






De första bilderna hemma hos mig (:





Jag älskar dej Ponnyn <3