joohaannah

Lyssnade när mamma pratade med min bror förut... och det lät faktiskt riktigt hemskt. Hon pratade om personer som aldrig blir sedda. Tänk att vara den människan som ingen vill sitta bredvid.. Att vara den som aldrig blir sist vald på idrotten eller den som alla suckar åt om den hamnar i samma grupp som. Tänk att gå ute på stan... och möta en klasskompis som inte ens tar upp blicken från marken och säger hej. Tänk att vara den personen som aldrig får några sms eller telefonsamtal. Tänk att vara den som någon aldrig skulle låna ut pengar till? Det är helt sjukt att vi människor är så jäval elaka. Jag säger verkligen inte att jag är någon bra människa... vekrligen inte. Jag vte vad jag tycker och vad jag står för, och jag vet också att jag är sjukt dålig på att uppföra mig som jag borde. Jag tror att alla människor vet vad de egentlgien tycker. jag tror att alla egentlgien vill respektera alla och behandla alla med lika värde. Dessvärre tror jag att de flesta, precis som jag... Inte behalndar alla lika rättvist som man borde. Av grupptryck, rädsla eller som i mitt fall... ren irritation skiter i att se människor. Det är hemst! Hur kan man va så elak? Hur kan jag vara så elak? Emellanåt anstränger man sig och är hur snäll som hellst. Även om man är så sjukt arg på personen så behandlar man den väl eftersom man känner medlidande...

jag tror nog de flesta här vet vem jag syftar på utan att nämna några namn... jag menar.. visst vill man vara snäll men ibland orkar man bara inte längre. Ibalnd orkar man itne spela glad och trevlig. Man orkar inte alltd behandla alla lika och se till att alla kommer med i gänget.

Det jag tror på är i alla fall... att man inte behöver älska eller tycka om alla, bara man lär sig att acceptera alla för den dem är. 

Puss <3