Dagens vän!
Dagens vän blir Ronja Ejdestig.
Jag lärde känna Ronja när hon började på Källbygård då hon flyttade hit från stan. Det var i 3an och efter det var hon min bästa kompis i många år. Vi spelade Piano tillsammans, lekte kollifink, gick på QV, spelade badminton och massa massa mer. Ronja har spelat mig storr roll och var otroligt viktig för mig på den tiden. Vi har så himla många minnen tillsammans så det är helt sjukt.
Det första minnet jag tror jag har med henne är då vi var första gången hemma. Vi satt utanför min tomt på en filt och hade picknick. Vi åt ballerina och hon försökte förklara vart hon bodde. När vi sedan kom på att det var huset precis framför oss höll vi på att dö av garv! Ett annat otroligt kul minne är när Jag var ihop med Lood och hon hat ihop med Linus, och vi lekte kollifink på skolgården. Killarna bönande och bad att vi skulle jaga dom och sedan fånga dom inne i börgen på lekplatsen. Där satt vi och pratade hemlisar med killarna, och det var ingen annan än vi fyra som fick var med. Det var vi alla överrens om.
Då vi började på olka skolor så gled vi ifrån varandra mer och mer. Det var tur att vi hade badmintonen kvar. Jag och Ronja ägde allt och alla på badminton. 3-4 år i rad vann vi klubbmästerskapet i dubbel och vi kom hem med guldmedaljer. Vårt samspel där var helt otroligt, och jag tycker det är sjukt synd att vi inte fortsatte spela. Min plats på plan var alltid längst bak och hon stod i fram. Vi var experter på varandra och jag slog henne inte i ryggen en enda gång, vilket jag ALLTID gjorde om jag spelade med nånon annan. I singel trodde jag att hon var så himla mycket bättre än jag, fast att folk sa till mig att vi var lika duktiga spelmässigt, bara att jag gav mig lättare. Därför vann alltid rolnja klubbmästerskapen, och jag hamnade på andra plats.
Men som med så mycket annat i mitt liv tog hästarna övertaget. Jag red 5 dagar i veckan och tränade badminton 4, vilket ni förstår inte fungerade. Jag la av med badmintonen helt och hållet.... Vilket var skittråkigt. Men jag kunde bara satsa på en av sporterna, och eftersom hästarna är mitt liv valde jag dem. Här tog min och Ronjas vänskap slut, och idag är vi helt olika. Vi hälsar på varandra och ibland kan vi småprata lite när vi väntar på bussen, itne mer. men det är ofta jag ångrar att jag slutat med Badmintonen. jag och hon var verkligen ett. Två bästa vänner som spöade skiten ur alla vi mötte.
Jag lärde känna Ronja när hon började på Källbygård då hon flyttade hit från stan. Det var i 3an och efter det var hon min bästa kompis i många år. Vi spelade Piano tillsammans, lekte kollifink, gick på QV, spelade badminton och massa massa mer. Ronja har spelat mig storr roll och var otroligt viktig för mig på den tiden. Vi har så himla många minnen tillsammans så det är helt sjukt.
Det första minnet jag tror jag har med henne är då vi var första gången hemma. Vi satt utanför min tomt på en filt och hade picknick. Vi åt ballerina och hon försökte förklara vart hon bodde. När vi sedan kom på att det var huset precis framför oss höll vi på att dö av garv! Ett annat otroligt kul minne är när Jag var ihop med Lood och hon hat ihop med Linus, och vi lekte kollifink på skolgården. Killarna bönande och bad att vi skulle jaga dom och sedan fånga dom inne i börgen på lekplatsen. Där satt vi och pratade hemlisar med killarna, och det var ingen annan än vi fyra som fick var med. Det var vi alla överrens om.
Då vi började på olka skolor så gled vi ifrån varandra mer och mer. Det var tur att vi hade badmintonen kvar. Jag och Ronja ägde allt och alla på badminton. 3-4 år i rad vann vi klubbmästerskapet i dubbel och vi kom hem med guldmedaljer. Vårt samspel där var helt otroligt, och jag tycker det är sjukt synd att vi inte fortsatte spela. Min plats på plan var alltid längst bak och hon stod i fram. Vi var experter på varandra och jag slog henne inte i ryggen en enda gång, vilket jag ALLTID gjorde om jag spelade med nånon annan. I singel trodde jag att hon var så himla mycket bättre än jag, fast att folk sa till mig att vi var lika duktiga spelmässigt, bara att jag gav mig lättare. Därför vann alltid rolnja klubbmästerskapen, och jag hamnade på andra plats.
Men som med så mycket annat i mitt liv tog hästarna övertaget. Jag red 5 dagar i veckan och tränade badminton 4, vilket ni förstår inte fungerade. Jag la av med badmintonen helt och hållet.... Vilket var skittråkigt. Men jag kunde bara satsa på en av sporterna, och eftersom hästarna är mitt liv valde jag dem. Här tog min och Ronjas vänskap slut, och idag är vi helt olika. Vi hälsar på varandra och ibland kan vi småprata lite när vi väntar på bussen, itne mer. men det är ofta jag ångrar att jag slutat med Badmintonen. jag och hon var verkligen ett. Två bästa vänner som spöade skiten ur alla vi mötte.
Kommentarer
Trackback
