joohaannah

ursh nej... trött på falska människor nu. Rodolfo frågade mej idag.... Om jag har några vänner. Först fatta jag itne vad han menade... Men så frågade han om jag har någon vän. Någon som inte är en kompis, utan en vän.
Mitt svar blev nej, och jag började fundera när dom fortsatte sin diskusion på spanska.
Nej... Inte längre. Och jag saknar det. men det kanske bara är något man har under sin fjortistid? eller?

Jag har många jättebra kompisar, men jag har ingen vän på samma sätt som förr... ingen som är så självklar... Ingen som man alltid räknar med. Ingen som man vet tänker exakt lika dant som jag, och som jag kan sova hos i så många nätter jag bara vill... Ingen vars föräldrar känns som mina egna kompisar.
Det är lite kusligt... Känner ni igen er?
jag har haft flera bästavänner... Men nu är det inte alls på samma sätt? Är det för att den tiden inte längre finns? Eller är det för att man itne har samma behov av att ha någon att spegla sig själv med? Eller är det för att man nu vågar gå sin egen väg?

Det är lite tråkigt... Men jag är glad för de fina kompisarna jag har. Det är tråkigt att man inte kan komma alla lika närma som man vill bara. nu har man ju lite fler vänner... Och man hinner itne med alla på samma sätt som amn skulle vilja... därför tror jag att man inte får samma relation som man fick när man gick på högstadiet. Man vill ställa upp på alla, träffa alla och finnas till för alla... Men tyvärr räcker man då inte till själv ♥ :)